Det kan inte vara sant. Inte igen, snälla inte inte inte igen. Rebekah hade precis ringt mig och sagt att jag skulle gå in på instagram och kolla upp någon Sandy Hoof. Jag förstod verkligen ingenting men hon hade låtit så upprörd i telefonen och vägrat berätta vad det var. Hon hade bara sagt att hon inte visste hur hon skulle säga det och att det kanske var bättre om jag såg det själv först. När vi lagt på gick jag snabbt in på instagram och sökte efter den där Sandy, direkt när jag såg profilbilden förstod jag vad som hänt, visst hade jag några aningar innan, när Rebekah berättat men nu förstod jag verkligen. Hon hade en festbild som profilbild, på två tjejer som hånglade och jag antog att hon var en av de två tjejerna. Jag vågade nästan inte ens klicka på hennes namn. Jag ville inte veta, jag ville inte se. När jag väl klickat mig in på hennes profil och bilderna ploppade upp såg jag honom direkt. Han var med på säkert 5 av de 7 senaste fest bilderna hon lagt upp och det var ingen trevlig syn. Han var inte bara med på bilderna, den där äckliga bitchen satt även i hans knä. Dom hade tungorna i varandras munnar och på en av bilderna var hans ansikte intryckt mellan hennes stora bröst. Mina ögon vattnades snabbt medan jag scrollade ner bland bilderna. När jag såg en bild på dom två, han sittandes i en soffa och hon över honom medans hon ger honom en lap dance började tårarna komma. Varför? Varför jag? Varför duger jag inte för honom? Jag förstår inte vad det är, varför gör han såhär? Är jag inte tillräckligt bra och sexig för honom? Jag läste vad hon skrivit till bilden. ”Checka facebook bitchezz, you wont regret it. Me giving this sexy guy a lap dance ;)” Jag höll på och spy, jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Utan att tänka gick jag in på facebook och sökte upp henne där. Jag visste att jag skulle bli sårad, jag visste hur ont det skulle göra att se videon men ändå så gjorde jag det. Tårarna forsade ner och jag hulkade högt när hennes slanka kropp gav honom en lap dance. Hon hade korta shorts och magtröja. Hennes höfter rördes helt jävla perfekt och hennes rumpa gneds sexigt mot hans skrev. Man såg hur han bara njöt av hur sexigt det var. Den jäveln. Jävla äckel snusk idiot. Tårarna vägrade sluta komma och sminket kletades ut i hela ansiktet. Inte igen. Nu orkar jag inte mer. Jag vill inte, jag vill verkligen inte mer nu. Jag slängde bort mobilen i frustration och ställde mig snabbt upp. Jag såg helt suddigt av alla tårar. Nu sticker jag, nu pallar inte inte mer. Det spelar ingen roll om det är hans eller mitt fel, jag måste bort och det är nu. Jag tog närmsta kofta, en grå som jag satte på mig och knäppte. Jag gick fram till spegeln för att ta bort de mesta av mascaran. Jag kollade på mig själv, tårarna rann samtidigt som jag försökte få bort dom. Det var omöjligt. Jag hade bestämt mig nu, jag tänker inte stanna här mer, jag vill bort, bort från honom.

Hela min kropp frös till is när jag hörde ljudet av bilen. Man kunde höra det på hur långt avstånd som helst. Den brummade så speciellt, på ett sätt så att man kände igen bilen utan att kolla att det var den. Jag drog frustrerat handen genom håret och fick panik. Jag kollade mig snabbt omkring. Nej nej nej. Jag skyndade mig fram till dörren som går ut till balkongen. Jag var inte säker, men jag visste att jag behövde göra det. Jag behövde göra detta, jag måste. Jag måste göra detta för mitt eget bästa. Jag öppnade dörren och gick ut på den lilla balkongen. Jag stängde dörren efter mig och kollade ner. Shit. Hur ska jag klara detta? Det var flera meter ner och klumpiga jag är inte direkt den bästa på sånt här. Jag svalde hårt och kollade bak och in genom fönstret in till sovrummet. Jag svalde hårt, jag måste detta. Jag gjorde en snabb lista i huvudet, 1, ta mig ner. 2, springa 3, inte stanna förens jag är i säkerhet. Jag tog en djupt andetag och klättrade över räcket. Jag slöt ögonen ett tag och försökte att andas lugnt. Inte kolla ner, inte kolla ner. Jag klättrade sakta och försiktigt ner för stuprännan. Jag var sjukt rädd och hela jag skakade men jag tog mig ner, när jag var på marken pustade jag ut lite. Steg 1, check. Jag kollade mig panikslaget omkring och började springa. Jag sprang och sprang så snabbt så benen knappt hann med. Ut genom grinden, vänster och ner för backen. Jag hade andan i halsen hela tiden och benen krampade och orkade inte mer, men jag slutade inte springa. Jag saktade in och kollade bak för att försäkra mig om att han inte följde efter mig. Då såg jag hans bil, den kom i rasande fart rätt mot mig. Jag började gråta ännu mer och sprang fortare, så fort jag bara kunde. Jag har aldrig sprungit så fort i hela mitt liv, jag sprang för mitt liv. Han kom närmare och närmare och jag snubblade till lite då och då. Mina ben släpades efter mig och vinden piskade mig i ansiktet. Jag vek av på en liten gångväg där hans bil inte skulle kunna åka. Jag sprang och efter några meter kollade jag bak, han klev ur bilen och började förtvivlat och argt sparka på sin bil.
”DU KOMMER INTE UNDAN! SPRING DU BARA JAG KOMMER ÄNDA HITTA DIG! JAG SKA FAN HITTA DIG OM DET SÅ ÄR DET SISTA JAG GÖR!” skrek han. Han lät väldigt arg, frustrerad och helt enkelt läskig. Jag var så jävla rädd och sprang för mitt liv. När jag försäkrat mig om att han inte följde efter mig längre sjönk jag trött ner på marken. Tårarna rann, jag var rädd och jag skakade. Jag grät högljudd och la mig ner på marken ”Nej nej” grät jag och kurade ihop mig. Jag hade ingen aning om vart jag va, jag hade bara sprungit. Folk kollade på mig när dom gick förbi men jag bara struntade i dom. Jag satt där på marken och grät i flera timmar. Tårarna ville inte sluta, det kom bara fler och fler. Ingen kom fram och frågade hur jag mådde, alla bara kollade konstigt på mig och vågade liksom inte komma fram. Jag vet inte om jag vill det eller inte, jag vill vara ifred men innerst inne skulle det vara lite skönt om nån, för en gångs skulle skulle bry mig om mig. Jag är trött på att vara värdelös. Jag vill bli älskad, på riktigt.

Jag förstod efter dessa timmar jag suttit här att han inte skulle komma nu. Inte idag, inte nu. Hade hade gett upp letandet för mig idag. Jag var i säkerhet för tillfället. Det hade börjat blivit mörkt ute nu och lite kallare. Jag drog armarna tätt om min kropp och kurade ihop mig mer. Jag slappnade av lite och slöt ögonen. Jag fortsatte med min lista i huvudet. 4, överleva tills imorgon. 5, hitta någon stans att stanna för ett tag och självklart under alla dessa steg, hålla mig vid liv. Jag ställde mig upp och började gå. Jag drog koftan tätare om min kropp och kollade mig omkring. Jag bara gick, utan att veta vart jag var. Jag kom fram till hus och det tog inte lång tid innan jag var mitt i centrum. Jag var i La, det visste jag. Exakt vart visste jag inte riktigt, jag kände mig helt borta och svart i huvudet. Jag kunde se Mc Donalds och en massa andra affärer längst gatan. Jag gick sakta och kollade mig omkring. Vad ska jag ta mig till nu? Jag tänkte inte så långt, allt jag ville var att komma bort. Jag har ingen, ingen ingen. Jag kan inte ringa till Rebekah, för det första måste jag hitta en telefon då jag glömt min hemma. Eller kan jag ens säga hemma längre? Iallafall så kan jag inte berätta allt för mig, hon skulle bli så arg på mig.. Jag har ljugit såååå mycket för henne, nej jag kan inte berätta för henne. Jag har inge släkt, min mormor och morfar är döda och resten bor i norra USA, ganska så nära New York. Mina föräldrar, nej. Jag orkar inte ens tänka på dom.. dom hatar mig nu, dom kan jag verkligen inte ringa till. Jag skakade på huvudet åt mig själv.
”Jag har ingen” mumlade jag tyst för mig själv och mina ögon tårades. Tårarna hade precis slutat komma, dom hade tagit slut men nu när jag tänkte på allt med mamma och pappa så kom dom igen. En tår rann ner för mig kind men jag torkade snabbt bort den med fingret. Jag satte mig ner på en trappa, lite längre bort dunkades hög musik och det var en lång kö men människor som köade för att få komma in på klubben. Jag suckade tungt och kollade ner i mitt knä. Jag har ingen, alla har en massa som älskar dom men lilla jag, har ingen. Jag begravde ansiktet i händerna och snyftade tyst.

Justins perspektiv:

Jag skrattade högt åt lil Za när vi gick ut genom dörren ut från klubben. Kall luft träffade mitt varma ansikte och musiken hördes inte lika högt här ute. Det hade varit galet där inne, folk dansade som aldrig förr och hur många som hest hade skickats ut för att de blivit allt för fulla.
”Du är så jävla sjuk!” garvade jag åt lil Za. Han hade blivit utmanad att gå fram till en tjej och fråga om hon ville ligga, helt random. Hanhade gjort det och tackade genast ja och hade börjat dra i honom. Nu va hans tjej lite smått pissed på honom men det var iallfall kul som i helvete.
”Äh!” skrattade hon och alla andra skrattade också. Jag skakade bara på huvudet. Det var jag, lil Twist, lil Za, hans tjej och några fler som spenderat kvällen tillsammans. Det var inga paparazzis här vilket verkligen förvånade mig, men det var bra det var väldigt skönt och lugnt. Vi gick längst gatan, vi hade parkerat våra bilar en bit bort. Det hade varit en sjukt grym kväll. Vi hade dansat en massa och jag hade inte druckit så mycket så jag varken brydde mig, eller tänkte på att jag egentligen inte får köra bil. Vi skrattade och lil Twiist berättade nått värdelöst men roligt skämt. Lite längre fram såg jag en svart, hopkurad liten figur sitta på en trappa. Jag blev nyfiken på något sätt, jag vet inte det kändes bara het bra och naturligt att gå fram dit. Det kändes som om det var meningen, som om gud planerat detta. Eftersom att jag blev så nyfiken på varför det kändes så här så va jag tvunden att gå dit.
”Eum.. vi ses sen! Jag ska bara kolla en sak” sa jag och drog handen genom håret.
”Jaha... men ah vi ses Bieber!” sa dom och försvann iväg till sina bilar. Dom brydde sig inte så mycket, visst undrade dom säkert vad jag skulle göra men inte tillräckligt mycket för att faktiskt se efter eller ens fråga. Jag gick med ganska snabba steg mot personen som satt där. Jag visste inte varför, men jag brydde mig och ville veta vad han eller hon gör här, nu vid denna tiden helt ensam. När jag kom nära saka jag in och gick försiktigt fram till personen. Jag såg mörkt lång hår hänga ner för ansiktet som en rullgardin och jag hörde små snyftningar.

”Hey... hur är det?” frågade jag. Jag lät mjuk och försiktigt på rösten. Personen kollade snabbt upp på mig och då såg jag att det var en tjej, jag såg även att hon grät. Hon torkade snabbt tårarna och ställde sig upp.
”Det är bra” sa hon snabbt och skakigt på rösten. ”Jag skulle precis gå”
”Hörru...” sa jag och kollade på henne. ”Jag vill dig inget illa. Vad gör du här? Nu?” sa jag ”Har du blivit utslängd?” sa jag och nickade bak mot klubben och hon skakade snabbt på huvudet
”Nej.. jag..” hon kollade ner ”Nej, det är bra” sa hon bara. Jag märkte tydligt att hon dolde något och att något hade hänt.
”Ska jag köra dig? Kom” sa jag ”Min bil står där borta” sa jag men hon skakade bara snabbt på huvudet. ”oh.. jag förstår” sa jag. Hon kanske trodde jag skulle kidnappa henne eller något sånt. Ta med henne hem och sedan våldta henne i källaren.
”Men jag vill verkligen inte skada dig eller något, jag vill hjälpa dig” sa jag mjukt och kollade på henne. ”Är det något allvarligt som hänt?” det var tyst mellan oss ett tag.

”Jag..” började hon och man hörde hur hon kämpade för att inte börja gråta. Jag satte mig ner på det kalla trappsteget och klappade på platsen bredvid mig. Hon kollade tyst ner på mig och efter ett tag satte hon sig ner, ganska långt ifrån mig. Hon var nog väldigt förvånad, hon lät förvånat på rösten och kollade på mig med stora undrande ögon.

”Du vadå?” frågade jag och kollade på henne och hon suckade tyst. ”Jag vet att vi inte känner varandra och du vet inte vem jag är..” började jag.
”Du är Justin Bieber va?” frågade hon då och jag nickade åt det.
”Ja.. men snälla säg det inte högt” sa jag och kollade mig omkring.
”Nejdå” sa hon och kollade på mig med de där stora undrande ögonen. Hon såg helt lost ut, förvirrad och förtvivlad.
”Vad har hänt? Om man får fråga” sa jag igen och kollade på henne. Vi hade ögonkontakt ett tag men hon bröt den genom att titta ner i sitt knä.
”Jag bara...” började hon och jag kollade på henne med en blick som bad henne fortsätta.
”Jag vet bara inte vart jag ska gå” mumlade hon tyst och pillade med sina små fingrar. Jag kollade på henne ett tag
”Du vet inte varit du ska gå...?” sa jag och kollade på henne. ”Är du hemlös?”
”Nej.. eller ja.. eller jag vet inte” snyftade hon och jag såg hur tårar började rinna ner för hennes kinder.
”Vad heter du?” sa jag mjukt och kollade på henne. Jag tyckte synd om henne..
”Wilma..” Syftade hon.
”Wilma?” sa jag och hon nickade.
”Ja...” jag såg hur hon kämpade för att inte börja gråta mer och hur hon snabbt försökte torka bort tårarna.

”Wilma..” började jag och försökte få ögonkontakt, när jag lyckats fortsatte jag prata.
”Har du ingen stans att bo? Vad har hänt?” sa jag
”Det...det är ganska personligt” sa hon och jag nickade
”Bord du med dina föräldrar? Har du bråkat med dom?” sa jag och hon skakade på huvudet.
”Vill du ringa dom? Behöver du låna telefon?” sa jag, hon skakade på huvudet igen.
”Nej.. det går inte” snyftade hon.
”Så du tänker stanna här ute helt ensam hela natten?” sa jag och hon kollade tyst och ledsamt på mig. Sedan ryckte hon på axlarna.
”Jag vet inte..” mumlade hon fram och kollade ner.
Jag suckade och ställde mig upp. Jag sträckte ut min hand mot henne.
”Kom, jag kan inte lämna dig här” sa jag. Hon tvekade ett tag men tog sen sakta min hand och jag hjälpte henne upp.

Wilmas Perspektiv:

Det var helt tyst i hans bil, jag sa inget och han sa inget. Radion var på svag volym och bilen åkte ljudfritt fram på vägen. Ändå gången den lät va när han gasade på. Det var nog en väääldigt dyr bil, en ferrari tror jag. Den var vit och inuti va sätena klädda i läder. Jag visste ju vem han var, Justin Bieber, och jag visste att han ägde en förmögenhet och hade råd med sånna här saker. Jag var nervös, jag känner honom inte och varför bryr han sig om mig. Han har allt, en karriär, en skit cool bil och massa pengar. Säkert världens lyxigaste hus med och så tar han med mig hem, jag har inget. Jag sneglade lite på honom, han kan väll inte våldta mig? Han är ju faktiskt Justin Bieber, tänk om han skulle åka fast för det. Fast jag har hört att han tar droger och festar och så.
”Ska du våldta mig nu eller?” jag lät kanske lite kaxig, men jag behövde det för att inte begrava mig själv i min egen rädsla.
Han skrattade till och vred huvudet mot mig. ”Va? Neje” log han ”I'm a good boy” sa han och jag nickade lite och var bara tvungen att fråga.
”Men du tar droger?” sa jag lite nyfiket, jag menar, good boys röker inte gräs.
Jag gav mig en blick och himlade med ögonen.
”Du ska inte tro på allt du läser” sa han bara, enkelt. ”Nu är vi snart framme” sa han istället. Vi hade åkt i kanske 25 minuter. Jag kollade ut genom fönsterrutan. Vi passerade hus efter hus, inte bara hus, stora lyxiga hus.
Efter ungefär 5 minuter körde han in genom en stor grindport och parkerade på en stor uppfart framför ett ännu större hus. Jag kollade chockat på huset genom glasrutan och han kollade på mig och skrattade till.
”välkommen hem till mig!” sa han och jag vred blicken mot honom.
”omg..” sa jag och öppnade bildörren och hoppade ut. Jag kollade på det stora huset och han bara flinade.
”kom nu” sa han och skrattade lite. Jag log lite och gick efter honom in. Hallen var enorm, det var så luftigt och ganska högt i tak. Det var ljust och städat överallt.
”wow...” mumlade jag typ stumt. ”Jäklar...” Justin log mjukt mot mig.
”Jaja, kom nu. Du är säkert jättetrött. Jag ska visa dig vart du får sova” sa han och vi gick upp till övervåningen. Det var dörrar överallt, han hade massa rum. Jag bara kollade mig omkring, det var så stort, fint och lyxigt. Vi gick i en liten korridor och han stannade utanför en stor vit dörr.
”Här kan du sova” sa han och öppnade dörren. Det var en stort rum men en stor säng. Wtf? Va detta ett gästrum? Det såg ut som en hotellsvit.
”Jäklar” mumlade jag.
”Du kan använda badrummet där” sa han och pekade på en dörr inne i rummet so tydligen var in till ett badrum då.
”Det finns handdukar i skåpet under handfatet om du vill duscha” förklarade han och jag nickade.
”Uhm.. ja.. tack” sa jag och kollade på honom och han nickade med ett leende åt mig.
”Det är lugnt, ta nu en dusch om du vill” sa han.

När jag stängt och låst badrumsdörren efter mig tog jag av mig alla kläder, dom var smutsiga och gräsiga vilket inte vad så konstigt då jag legat och grinat på marken hela dagen. Jag drog händerna över ansiktet. Herregud hur jag såg ut, jag var gråaktig i ansiktet av mascaran, mina kinder och ögon var röda. Jag såg helt enkelt hemskt ut. Hur klarade han av att titta på mig? Att le mot mig? Jag rös i hela kroppen. Fyfan. Jag klev in i duschen och satte på hett vatten. Jag slöt ögonen och verkligen njöt när de varma vattnet träffade min kropp. Jag kände mig så äcklig och snuskig och det var så skönt att få duscha av sig. I duschen stod små schampo- och tvålflaskor, sånna där små man kan ha med sig när man reser tillexempel. Det fanns för både tjejer och killar och jag anade att han köpt sånna utifall han skulle få besök. Jag tvålade in mitt hår och hela min kropp. Jag duschade ganska länge, men inte för länge jag ville inte att han skulle tycka att jag slösar på hans vatten. När jag var klar tog jag på mig mina trosor och min bh. Jag virrade en handduk runt håret och en runt kroppen och gick ut ur badrummet. Jag ville inte ta på mig mina smutsiga äckliga kläder och till min lättnad hade han lagt fram nya, redan kläder på sängen. Jag log lite och gick dit. Han var verkligen snäll. Det var ett par alldeles förstora, gråa mjukisar och en stod vit tshirt. Jag tog på mig de och torkade håret lite snabbt. Någon knackade dörren och jag kollade ditåt.
”Kan jag komma in?” hörde jag Justins röst säga.
”Jadå” sa jag och satte mig på sängkanten. Han kom in och kollade på mig.
”Är du hungrig?” frågade han men jag skakade på huvudet. Egentligen var jag superhungrig men jag kände mig elak om jag bad om mer saker. Han tog mig hit, jag fick duscha, han gav mig rena kläder och jag ska få sova här. Jag har fått tillräckligt.
”Säkert?” sa han lite tveksamt.

Jag nickade igen med ett litet litet svagt leende.
”Det är lugnt, tack” sa jag och han gav med sig.
”Okejdå” sa han. ”Ska du sova nu?”
”Ja.. jag hade tänkt det” sa jag och nickade.
”Okej, men godnatt då” sa han och gick ut igen. ”Vi får prata mer imorgon, sov gott” sa han och stängde dörren efter sig.
”godnatt”

__________________________________________________________________________________________

Sååå.. vad tycker ni!? haha. Jag vet att några av er är väldig förvånade medans några förstod att det var såhär! Haha.. VAD TYCKTE NI OM KAPITLET? LET ME KNOOOW! :) Detta kapitet var lite extra långt med!

KOMMENTERA KOMMENTERA! :D

Vet tyvärr inte när nästa del kommer, har en stor uppsats att skriva (som jag sa i senaste inlägget) ... den hänger på hela mitt betyg i... eh nått av NO ämnena så... ja den ska in på fredag och jag har inte ens börjat! men jag vi får se helt enkelt! Hoppas ni orkar vänta!