Previous:

”lyssnade du inte vad jag sa?” sa han och hans röst lät fortfarande lugn men lite mer bestämd nu än innan.
”jag...” viskade jag.
”Jag sa klart och tydligt att jag ville att hon skulle gå” sa han och tog tag runt mina handleder. Han höll inte hårt eller något. 
”förlåt” viskade jag skakigt.
”för flera timmar sen, varför lyssnar du inte?” hans röst lät hårdare och hans grepp om mina handleder hårdnade. Nu skulle jag dö. Hejdå världen. Han andades högt och på något sätt argt.
”flera timmar har jag väntat, jag tänkte nästan gå ut hit och slita håret av dig, du ska lyssna på mig. Fattar du?” fräste han mot mig så hans saliv kom i mitt ansikte. Hans händer höll nu hårt om mina handleder och det gjorde verkligen ont. Mina ögon tårades av smärtan. Hans ljsbruna ögon svartnade och kan kollade rätt in i mina rädda ögon. Det här är slutet. Nu dödar han mig.
”förlåt” viskade jag och en tår rann ner för min kind. ”Snälla..” fick jag fram men svag röst.

Wilmas perspektiv:

Jag kämpade med att inte börja gråta. Han kollade helt iskallt på mig, hans ögon var helt svarta av ilska och hans knogiga händer ströp hårt runt mina handleder.
”Snälla.. förlåt. Jag ska aldrig mer göra om det” salta tårar började rinna ner för mina kinder.
”Göra om vadå?” väste han. Jag var så sjukt rädd och kollade upp på honom med blöta ögon, han bryr sig inte.. jag står och gråter framför honom men han BRYR SIG INTE. Inte ett jävla skit.
”Inte göra som du säger” snyftade jag och pep till när han vred om mina handleder. Jag trodde nästan han skulle vida sönder dom, det gjorde verkligen så sjukt ont så jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
”Och sluta håll på och hitta på massa skit, jag vill inte att du pratar med dina vänner om oss” sa han sammanbitet och spände ögonen i mig. Han menade verkligen allvar.
”Okej” viskade jag med smärta i rösten. ”Jag lovar” snyftade jag.
”Vad har du sagt om mig, om oss?” han höll fortfarande ett järngrepp om mina leder.
”Jag...” hulkade jag.
”Sluta gråta” befallde han och jag nickade och drog in snoret i näsan, försökte andas och sluta gråta.
”Jag har berättat om vår ettårsdag.. fast jag ljög för du.. du.. du glömde den” fick jag fram.
”Jag har inte glömt någonting, vi har INTE haft någon ettårsdag. Fattar du?” snäste han och jag nickade.
”okej, förlåt” hulkade jag.
”Vad har du mer sagt om oss?” ville han veta. Jag kollade ner i golvet på våra fötter.
”Hur fantastiskt du är” mumlade jag tyst genom tårarna. Han lättade på sitt grepp och snart hade han släppt mina leder helt.
”Kolla på mig” sa han och jag vågade inget annat än att göra som han sa så jag kollade sakta upp på honom med mina röda ögon och helt blöta kinder. Hans smekte mjukt mina kinder vilket fick mig att rygga tillbaka.
”Såja” sa han, nu mycket mildare. Hans ögon återgick sakta till dess normala färg och jag kunde känna hela hans kropp slappna av. Jag stod helt kall och stel och kollade rakt på honom bara. Tårarna rann fortfarande ner för mina kinder och jag drog in de rinnande snoret i näsan med jämna mellanrum. Vi stod och kollade rakt på varandra ett tag.
”Såja... ta det lugnt. Andas” sa han mjukt som en viskning. Jag försökte ta djupa lugna andetag och lugna ner mig.
”Vi har det bra du och jag” viskade han och jag nickade. Jag snyftade och han drog in mig i sin varma famn. Jag slöt ögonen och lutade huvudet mot hans bröst. Jag slappnade sakta av i hela kroppen. Han är en bra kille, jag retade upp honom och det var väldigt dumt. Vi älskar varandra, han älskar mig. Det var jag som gjort fel den här gången, jag får skylla mig själv. Det är klart han blir arg när jag håller på som jag gör. Jag kände mig plötsligt trött och ännu tröttare blev jag när han lugnt smekte mig över ryggen med sin stora hand
”Vi har det bra, vi älskar varandra” viskade han åter igen mot min tinning och vilade läpparna där. Jag nickade lite bara och snyftade till tyst.
”jag tar dig till sängen” sa han lugnt och lyfte upp mig i sina starka armar.
”Mhm” mumlade jag och la mina händer runt hans nacke för att hålla i mig. Jag lutade kinden mot han vältränade bröst och slöt ögonen. Han tog mig, som han sagt, till sängen och la mjukt ner mig i den stökiga och obäddade dubbelsängen.
”så älskling” sa ha lugnt och satte sig ner på sängkanten. ”vila lite nu, du är säkert jättetrött” sa han och smekte bort lite hår ur mitt ansikte. Jag nickade lite svagt bara och kollade upp på honom. Han ÄR en bra kille, han tar hand om mig, han gör sitt bästa. Det är när jag kommer in i bilden med något dumt som allt förstörs, allt det fina. Han blir arg på Mig för att Jag gjort något jag inte borde, alltså är allt Mitt fel, eller hur? Jag syftade till lite och han smekte mjukt mina röda och lite fuktiga kinder.
”förlåt” viskade jag och blundade.
”älskling, det är okej. Ingen är perfekt. Alla gör misstag, jag förlåter dig för det du gjorde”
”Tack” viskade jag och la mig lite bekvämare i sängen.
”Ska jag hjälpa dig av med kläderna?” frågade han mjukt och jag bara nickade lite svagt. Det var väldigt obekvämt att ligga i sängen helt påklädd och jag kände mig alldeles för trött för att klä av mig själv. Han hjälpte mig av med tröjan och de tajta jeansen. Byxorna var svårast att få av och tog lite tid då jag låg ner i sängen och inte riktigt hade kraft till att hjälpa till. Tillslut hade jag bara underkläder på mig. Det var tyst och stilla ett tag så jag öppnade ögonen för att se vad han gjorde. Han stod och stirrade på mig. Hans ögon vandrade över mina bröst till min mage och lår. Han bet sig först fjäderlätt i läppen, sedan hårdare och jag kunde se hans hand kämpa för att inte glida ner till hans egna skrev. Han ville smeka sig själv. Han var kåt. Kåt. Mitt i det fina blev han kåt. Han förstörde allt när hans kåta blick kollade rakt in i mina trötta, nu nästan lite rädda ögon. Jag skakade bara lite på huvudet.
”Snälla.. inte nu. Jag vill vila” förklarade jag tyst och han bara fortsatte kolla på mig.
”Men du är damn sexy girl” sa han och hoppade närmre mig i sängen.
”Snälla, imorgon. Jag lovar dig det” sa jag ”låt mig få vila nu, du sa det ju själv”
”Tala inte om för mig vad jag sagt, jag vet själv vad jag säger” sa han, direkt lät han skarpare och lite högre på rösten än innan. Detta skulle inte sluta bra. Varför vill du inte Wilma? Varför strular Du till det igen? Det är alltid du som gör så att det blir bråk. Du är hopplös. Varför ger du honom inte det han förtjänar, tror du han vill ha ett förhållande med världens sämsta sexliv? Nej. Var glad över att han inte lämnat dig än. Han har gjort så mycket för dig, förlåtit dig så många gånger så nu är det din tur att gottgöra honom. Var ingen mes. Alla älskar sex. Bara ligg med honom.
”Okej” sa jag och nickade ”hur vill du göra då?” sa jag och satte mig upp i sängen. Jag la bak händerna bakom ryggen och knäppte upp bhn. Jag drog ner banden över axlarna och tog av mig bhn. Jag la bort den i sängen och det tog inte många sekunder innan han tryckt ner mig i sängen, la sig över mig och pressade sina läppar mot mina.

Justins perspektiv:

Jag åkte hemifrån vid 10 nästa morgon, jag skulle på ett möte om min turné som snart ska sätta igång. Alla datum är spikade men det finns fortfarande en del saker som måste pratas om och sedan bestämmas. Jag åkte i min vita Firarri mot centrala LA, jag bor lite utanför vid några berg och så. Det känns mer privat och så att bo en bit bort från själva LA city. Jag var ganska så trött då jag varit uppe ganska länge kvällen innan. Jag var på ett irriterande humör pågrundav att saker inte alltid går som jag vill. Jag hatar när personer inte lyssnar på vad man säger och skiter i att göra som man bett dom. Det är något av det värsta jag vet och eftersom jag inte heller sovit sådär super mycket så var mitt humör ännu sämre. Jag älskar att sova och behöver sova mycket för att allt ska fungera så bra som möjligt, för att jag ska fungera så bra som möjligt. Jag trummade lite på ratten och bytte irriterat radiokanal när värdelösa låtar spelades. Jag kände inte alls någon stor lust till att ha en seriöst och organiserat möte just nu. Jag stönade högt när jag såg världens längsta bilkö framför mig. Jag tvingades stanna och lutade mig bak i sätet. Jag suckade och tutade lite på tutan, för det första så orkade jag inte stå stilla här och för det andra så skulle jag komma försent. Jag skulle heller inte kunna skylla på trafik då jag hittat på det som en ursäkt så många gånger, ljugit, så att ingen tror på det längre.
När jag stått i bilkön i 5 minuter tog jag upp min spruckna iPhone och ringde Scooter. Han svarade nästan direkt.
”Hej Justin” sa han
”Heeej, jooo asså jag står i en bilkö och den rör sig inte ett skit” muttrade jag ”Så jag kommer antagligen inte att hinna i tid till mötet”
”Bilkö?” sa Scooter med en suck ”Bara erkänn att du försov dig Justin” han pratade som om jag var värdelös och hopplös. Jag suckade högt och pressade ner tutan med handen.
”Nej det är sant denna gången! Jag lovar!” sa jag frustrerat och jag kunde höra Scooter sucka och stöna i andra änden.
”JAG STÅR I EN FUCKING BILKÖ, OKEJ!?” jag var arg och detta gjorde mig ännu mer irriterad.
”Justin, ta det lugnt” sa Scooter lite chockat.
”Hur fan ska jag kunna ta det lugnt när du inte ens litar på mig!? Jag är 100% seriös den här gången. Jag. Står. I. En. Bilkö” sa jag frustrerat.
”okej, okej” sa Scooter för att få mig lugn ”Jag tror dig, men ta dig hit så fort som möjligt okej?”
”Men ja!” muttrade jag och höll in tutan på bilen ännu en gång.
”Vi har viktiga saker att planera och det är väldigt viktigt att du är med på det” sa han.
”Jaja, jag ska skynda mig. Hejdå” sa jag och la på innan han han säga något mer.

När jag kommit ur bilkön, 30 minuter senare, var jag väldigt sen till mötet. Jag gasade vidare mot Scooters kontor och skyndade mig in i byggnaden. Jag var på sjukt dåligt humör. Jag hatar att vänta och min irritation blev värre av att jag fått väntat i en halvtimme bara för att någon klant kört in i någon annans bil. När jag kom in i rummen vändes alla blickar mot mig.
”Bilkö, bilolycka, jag lovar. Lyssna på radion” muttrade jag surt.
”Vi vet” sa Scooter och alla runt de ovala bordet nickade. Jag sjönk ner på en stol bland det alla och mötet satte igång. Vi stressade ganska mycket då några av de andra skulle vidare på andra möten och så vidare. Jag satt uttråkad under hela mötet, jag hatar sånt här. Det känns så värdelöst att jag ska vara med, jag bryr mig inte om sånt här, jag sköter det inte. Bara allt blir bra så blir jag supernöjd.
”Låter det bra, Justin?” sa Scooter och alla blickar vändes mot mig. Jag kollade upp ifrån att innan kollat ner i mitt knä och pillat med mina egna fingrar.
”Eum...” började jag och jag kunde känna hur irritationen bubblade upp hos alla. ”Det blir superbra!” skyndade jag mig med att säga. Jag orkar inte med någon du-måste-fokusera-Justin samtal just nu. Scooter har ofta sånna med mig. På sista tiden har jag börjat, jag vet inte, glida ifrån allt. Jag har inte lika mycket motivation längre men jag vet fortfarande att det är detta jag vill göra, kanske inte just precis, just nu. Jag vill vila lite, ha lite ledig och denna gång vara ledig från ALLT. Från fans, paparazzis och all social media. Det skulle verkligen vara grymt skönt, att få vara helt normal för en dag eller två.

När mötet var slut åkte jag hem en snabbis innan jag åkte hem till lil Twist för att hänga lite. Vi bestämde oss för att gå ut i kväll och ha lite kul. Festa, snacka och dricka lite. Jag var verkligen på festhumör och ofokuserad-humör-sak, vad nu Scooter kallar det. Jag skiter i honom, jag tänker ha kul.
__________________________________________________________________________________________

Hoppas ni inte tycker jag skriver för korta delar! vill ni har längre? kortare? Kommentera!
OCH glöm inte att följa bloggen på instagram @ justenbieburbloggse ! :)